Leva under hot
Jag önskar verkligen att hon skulle säga emot mig att säga att jag hade så jävla fel. Men Maria, med trettio års erfarenhet sa inte emot utan nickade sa att så är det. Jag berättade att även om det gör förbannat ont så har jag ändå har kommit
till någon slags ro jag behöver inte jaga, och läkaren fyllde i;
-du behöver inte leta längre.
I taxin hem jag körde jag igång en gammal låt från 1989 i på högsta volym i hörlurarna och taxichauffören körde SäkerSäkert i 130 km i timmen och under tiden landskapet flög förbi så bara kändes det som att jag skulle sprängas ungefär.
Jag ska träffa min gamla psykolog på torsdag det tar emot men jag måste prata. Men jag vet inte hur det kommer vara för när jag hade den psykologen handlade det om ätstörningar självskadebeteende och och sådana saker jag faktiskt kunde påverka ganska
väl. Vad hjälper dig med en psykolog om man inte kan göra mig frisk? Går det verkligen att leva med dödshot?
Förlåt, jag vet att jag är fjantig jag kräver inte att psykologen ska göra mig frisk och det har jag aldrig gjort heller för ansvaret ligger på mig men jag hade ätstörningar så kunde jag välja att äta eller inte äta -när jag skadade mig kunde välja att
skada mig eller inte. Vad ska jag göra nu? välja om jag vill leva eller inte? Jag antar att det bara handlar om attityden till själva saken men jag vet inte