Hjärtat slår ojämnt. Jag tvekar, stanna eller gå? Nu ska jag iväg och jobba och det är bara att skita i ojämna slag, utmattning, tung andning, yrsel, värk och flimmer. Glömma hemsjukvård och tider. Men porten. Den dosan som sitter inopererad
vid nyckelbenet, den syns. Syns genom klänningen som var tänkt att få mig se frisk ut. Påminner om att jag är allvarligt sjuk.
Det är ensamt. Så ensamt. Tror inte vanliga människor vet vad en SVP är.